|
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V X Y Z Å Ä Ö |
| Titel: | Sprängaren |
| Christofers betyg: |  |
| Premiärdatum: | 2001-02-16 |
| Regi: | Colin Nutley |
| Skådespelare: | Helena Bergström, Pernilla August, Reine Brynolfsson, Brasse Brännström, Ewa Fröling, Örjan Ramberg, Maria Lundqvist m fl. |
| Christofers recension: | Jag vet inte riktigt i vilken genre denna
film skall placeras, om det skall vara i kriminalfacket, dramafacket eller
B-filmsfacket. Men så mycket kan jag säga att filmatiseringen
av Liza Marklunds succéroman är ett totalt fiasko som filmberättelse
betraktat. Själva huvudstoryn - ett bombattentat och dess konsekvenser
- är uppblandat med diverse bihistorier så till den milda grad
att själva historien går förlorad. Det är ytterst
svårt att behålla engagemanget filmen igenom och filmens längd
gör att man på slutet struntar blankt i vem sprängaren
egentligen är utan bara längtar till eftertexterna.
Helena Bergström gör som vanligt ingen särskilt lovvärd prestation. Hon var bra i Black Jack och Änglagård, men har sen dess känts mest onödig. Kort sagt: en av de sämsta filmerna jag sett på år och dag. Hyr Änglagård istället. Christofer Psilander 2001-12-30 |
| Titel: | Sånger från andra våningen |
| Christofers betyg: | |
| Patriks betyg: | |
| Premiärdatum: | 2000-10-06 |
| Regi: | Roy Andersson |
| Skådespelare: | Lars Nordh, Stefan Larsson, Torbjörn Fahlström, Sten Andersson, Lucio Vucino, Hanna Eriksson, Peter Roth, Tommy Johansson, Sture Olsson, Jöran Mueller, Hasse Söderholm, Eva Stenfelt, Rolando Nunez, Klas Gösta Olsson, Helene Mathiasson, Per Jörnelius, Fredrik Sjögren, Stephen Whitton m. fl. |
| Patriks recension: | Det sägs att Miles Davis vid inspelningen
av mästerverket Sketches of Spain kastade ut hela blåssektionen
för att de spelade för skolat. Miles menade att i den genomarbetade
grund han skapat ihop med Gil Evans behövdes inte mer perfektionism
utan snarare ett antal blåsare som kunde spela oskolat, mer på
känsla. Detta var en av anledningarna till att Sketches of Spain blev
en milstolpe inom musiken och jag tror det är på samma sätt
Roy Andersson tänkt när han ratat dramaten -eliten och plockat
in ett antal personer som sällan eller aldrig förut synts i en
svensk film. Den utmärkta dialogen i sånger från andra
våningen kunde blivit en katastrof med alltför teatraliska skådisar.
Sånger.. är naturligtvis ett mästerverk i sin noggrannhet
och sin storslagenhet men det är den luftiga, humoristiska dialogen
i kombination med detta som gör den till, i mitt tycke, tidernas bästa
svenska film. Bestående av 46 scener, där var och en av dem
utgör ett avtryck ur Roy Anderssons och vår samtid/dåtid/
framtid, tar vi oss fram i en värld där människorna är
känslomässigt långt ifrån varandra. Ingenstans finns
det tröst att få för den ensamme, inte ens i kyrkan. Mitt
i allt elände är sånger från andra våningen
också en av de roligaste filmer jag sett och vissa scener tangerar
att nästan bli slap-stick. Det är svårt att tyda vad Roy
Andersson vill säga med filmen men konstigt nog känns det inte
avgörande för hur jag värderar filmen. Som i alla stora
konstnärliga mästerverk ges inga enkla svar, allt finns där,
men det är upp till betraktaren att leta hos sig själv för
att finna dem
Patrik Kärn 2001-05-08 |
| Christofers recension: | Roy Andersson fann sin typiska stil redan
i mitten på 80-talet och har sedan hållit fast vid denna. Sånger
från andra våningen utgör därvid inget undantag,
utan består sålunda av långa scener nästan helt
utan kamerarörelse, glåmig färgsättning och spöklika,
vitsminkade aktörer.
Sånger från andra våningen handlar om livet. Den har ingen grundberättelse i egentlig mening utan man får följa några utvalda personer och deras desperata och fåfänga försök till kontakt med medmänniskorna. Scenerna är ofta starka, ibland brutala, i sitt sätt att spegla uppfattningen om nutiden. Det är väldigt svårt att vara oberörd av filmen, de flesta som ser den tycker mycket bra om den, men gör man inte det så är risken stor att man blir illa berörd. Totalt består filmen av 46 scener, och dessa är inte berättelser i vanlig mening; de är konstverk. Det långsamma tempot, de få rörelserna, den speciella dialogen och de utmärkta porträtteringarna av olika i vårt samhälle förekommande stereotyper - med Benny Anderssons suggestiva och vackra musik som perfekt inramning - gör att man njuter av (nästan) varje scen som om vore den en tavla som hängde på museum. Och precis som med en uttrycksfull tavla kan man kan man med fördel se denna film flera gånger. Fråga mig, vet du. Sånger från andra våningen vann mycket välförtjänt fem guldbaggar, trots konkurrens med andra bra filmer. Men den är så speciell, så nyskapande, så uttrycksfull att ´guldbaggejuryn tydligen insåg att den hade inkompetensförklarat sig själv genom att låta den bli bagglös. Christofer Psilander 2001-03-11 |
| Titel: | Så vit som en snö |
| Christofers betyg: | |
| Premiärdatum: | 2001-02-16 |
| Regi: | Jan Troell |
| Skådespelare: | Amanda Ooms, Rikard Wolff, Björn Granath, Björn Kjellman, Stina Ekblad, Shanti Roney, Hans Pålsson, Antti Reini, Reine Brynolfsson. |
| Christofers recension: | Finstämd, färgrik berättelse
om ett udda livsöde som trots sitt lugna tempo aldrig blir tråkig.
Man får följa Sveriges första kvinnliga flygare, Elsa Andersson,
från barndomen fram till hennes karriär som omtalad flygare
och fallskärmshoppare. Amanda Ooms ger rollen ett fantastiskt, mångfacetterat
djup och man lär verkligen känna hennes rollfigur. De andra rollerna
framstår som tämligen platta i jämförelse, trots den
namnkunniga rollistan. Filmen är ett alldeles fantastiskt tidsdokument.
Ett måste för intresserade av flyghistoria!
Christofer Psilander 2001-04-11 |